Genmale gallande en not: Hur kan man ses en ny karlek sa kvickt?

Hej alla fina! Hoppas ni har firat in det nya aret pa basta satt! Sjalv har sjalv varit i fjallstugor med radioskugga sa det blev en valbehovlig internetpaus. Innan jag visar er bilder fran mina fjallaventyr sa tankte jag replikera kungen en not sjalv fick som lyder sa arme:

“Jag tycker ocksa det ar briljant grann att lasa om foralskelser och karlek! Men jag har dock stadse undrat hur det gar till nar man traffar nya partners sa flinkt efter ett uppbrott, eftersom sjalv jag aldrig riktig har lyckats med det. Brukar oftast skrida cirka och besta ledsen och skramd ett himla bra tag. Tro att vissa enbart har tur helt spartanskt!”

Vet du? Jag inneha ocksa stadse undrat ovan det arme… Har gatt nastan med hjartesorg atskilliga ganger och inte forstatt mej pa folk som kan skrida fran en karlek till en annan. Det tar ju tid att gyttja! Det tar epok att finn ater till sig personligen! Epok att toras antar kungen nagot upprepa… Och sjalv har alltid tankt att det ar sa betydelsefullt att ta den dar tiden efter en relation. Men FullstГ¤ndig rapport ibland blir det inte riktig som en tankt sig, stundom blir det inte efter ens personlig regelbok.

Darmed ej sagt att det varenda inte svar

Sjalv kan ju ej knysta for all, men i mitt fall sa hade sjalv bearbetat min forra relation hejdlost lange. Den hade varit mycket tung under en lang epok och inom mig hade sjalv gjort slut manga ganger ifall, men alltid hittat en skal till att inte handla det kungen riktig. Hittat orsaker till att kampa lite till, bidra det nagra chanser till. Att forolampa nagon ar det svaraste som finns, att bli solo ar marigt, speciellt nar det aven fortsattningsvis finns foremal som ar fina med relationen. I min senaste relation var sjalv harig, vilket gjorde att sjalv drog ut kungen det valdigt lange. Men detta gjorde att sjalv varje valdigt klar med relationen nar den gott tog slut.

Tiden enar man blir sin personligt igen

Nar jag tankte ovanfor varat uppbrott sa tankte sjalv att sjalv skulle besta singel lange, som jag alltid tanker ar det basta nar man gor slut. Men den arme gangen blev det inte som sjalv tankte. Pro sjalv gick kungen en hogtid. Borjade prata med en person och helt tvart varje det som om allting foll gallande plats. Det kandes som om jag hade kant honom laka mitt leva, som att han varenda svaret gallande allihopa fragor sjalv stallt mej i genom aren. Och det fanns inte nagon nodbroms att dra i. Jag hade blivit helt och hallet head over heels dodsforalskad intill forsta ogonkastet, och allihopa regler man bor halla sig till varenda som bortblasta.

Sjalv madde valdigt daligt ovanfor att det gick sa flinkt med tanke pa att sjalv sarade annu djupare pa det sattet. Sa i en fullkomlighet varld hade det varit bra med lite tid emellan, men det enda man ej kan ordna ovan ar kanslor. Man sarar, och man blir ledsen, sa obarmhartigt ar livet stundom. Min storsta trost ar att sjalv tror att det finns nagon fras, och att jag antaga att det blir bra for alla i slutandan. Emellanat tar det tid och ensamhetskanslan ar overvaldigande. Stundom gar det fort, och nog utfor det ont forut nagon annan enar. Sa jag vet inte om det handlar om svang, om man traffar nagon grymt flinkt, det handlar kanske ifall var man ar i livet. I karna fall varenda sjalv valdigt redo (dessutom ifall det utat sett sag egendomlig ut). Vi lever vara liv for forsta gangen (vad sjalv vet) och vi lar sa lange vi lever. Nar det kommer till karlek ar det omojligt att aldrig producera felbedomning, att alltid besta alla till lags, samt om man garna onskar sa. Det enda vi i sjalva verket kan lyssna kungen nar det kommer till kanslor ar oss sjalva. Kungen nagot forstandig tror sjalv det blir bra enar, tillika ifall vagen dit kan plocka en hel andel omvagar.